catfight

Jag orkar inte mer... Jag är sjuk och trött och hatar engelska och har tenta på fredag.

Dickens seminarie samma vecka som tenta. VFU nästkommande två veckor. Jag vill inte ha VFU. Det brukar vara okej när man väl är där men jag orkar bara inte. Jag orkar inte sitta och planera lektioner för otacksamma skitungar just nu.

Jag skjuter upp att maila min mentor om att jag kommer nästa vecka för att min snedvridna hjärna verkar tro att om jag inte säger till henne att jag kommer så kanske jag slipper... mm... så är det ju.

Jag borde verkligen maila henne...

Det roliga är att jag vet i stort sett vad jag ska göra med kidsen men jag vill inte... och orkar inte... och orkar inte... Det enda som jag inte riktigt vet är hur lång tid man kan beräkna på projektet. Men det brukar ju lösa sig... ååååååååååååååååååååååååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh! jag vill inte ju.

Jag skulle vilja bädda ner mig i soffan med Buffy och chips och ligga där tills sommarlovet börjar.


Men då får jag inte mina poäng va?

Ska ju läsa en sån där larvig sommarkurs i år igen... det känns också jobbigt. Dagiskurser jag läser bara för att få pengar utan att jobba... (inte dagis som i dagis utan larviga blahablahakurser). I år är det Fantasylitteratur 7,5 poäng... funderar på att skriva nåt om Momo.

Nej! Nu blir det soffa, Buffy, te och kanske t.o.m en liten skål chirre... men bara i nån timme, inte ända till sommaren. typiskt!

Kan allt detta gnäll ha något med min förkylning att göra?

Det känns så konstigt att vara hemma... Och så svårt att blogga.

Jag borde ju berätta allt vi har gjort under resan men det är svårt såhär i efterhand. Vad ska jag skriva? Vad vill jag berätta?

Jag har ju massor av saker att berätta men vart börjar man? Och hur börjar man? Jag har ju lagt upp bilder på facebook iaf. Det är ju en början.

Men vad vill folk veta? Vad är så pass intressant att det borde skrivas ner? Antagligen ingenting. Varför skulle någon vara intresserad av vad jag har gjort liksom?

Jag är iaf. hemma nu. Tidigare än planerat. Att vara hemma är lite förvirrande. Jag har inte riktigt kommit in i några rutiner än. Jag kom ju hem i fredags efter en natts vakande på Stansted Airport. Hade tvättid direkt när jag kom hem så jag fick inte sova något förrän det faktiskt blev kväll. Och jävlar vad jag sov efter 36 timmars vakenhet och resande. Sen blev det lördag och jag gick upp sent... iväg på middag på kvällen. Och vi vet ju alla att middag är ett kodord som vuxna använder för fest. Återigen sova mycket och länge. Sen var det helt plötsligt måndag och här sitter jag. Förvirrad, bortkommen och trött. 

Jag vet inte riktigt... någonting faktiskt.