catfight

KLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR!!!!

Klar med MacDowall,klar med Burgess, klar för idag. Imorgon måste jag kasta mig in i MacBeth... jag skiter i linguistics. Det är ändå sånt man redan kan... typ.

KLAR MED BURGESS!!

Nu är det bara 4 kapitel i MacDowall och typ 10 i Yule och den andra linguisticsboken...

Nu tror jag att jag ger upp för idag... jag känner när jag läser att jag inte tar in någon information överhuvudtaget. Ögonen bara går längs med raderna och registrerar orden men inte meningen... jag ser the lexical relation men inte the connotation ;)

Jag har iaf. betat av ganska bra idag. 7 1/2 kapitel i Burgess och 7 1/2 kapitel i MacDowall... då får man sluta för dagen va?

Kanske att jag läser något halvt kapitel till lite senare... kanske... 

Jag läser om ull. Ja, ull.

Visste ni att ull var Storbritanniens största exportvara? Hälften av Richard den förstes lösensumma när han blivit kidnappad av Frankrike betalades i ull... så nu vet ni det.

Nu är fem kapitel avklarade i MacDowall... så nu tänkte jag locka håret... bara för att se hur det skulle se ut.

Läste ett kapitel i MacDowall... råkade ta nästan en timmes rast... ska äta snart. Sen blir det mer läsa av!

Bara 29 kapitel kvar att läsa i Burgess och MacDowall.

Jaha, första dagen tillbaka på universitetet... en skön introduktion och sen en föreläsning i linguistics där man under första halvan ville ta livet av sig men efter pausen blev det bättre... lite intressant till och med.

Vi får info om vad vi ska läsa till när... PANIK!!!! Engelska för lärare är inget jag rekommenderar till någon som inte älskar att plugga...

Till linguisticsföreläsningen som vi hade idag skulle vi egentligen ha läst kap. 7,8,9 i Yule och kap. 13,14,15,16 i Crystal. Det visste man ju inte att man skulle ha gjort eftersom föreläsningen började med att de delade ut the reading schedule. Okej, då ligger man redan efter lite... Nästa lecture är på onsdag och då ska vi ha läst kap. 14,15 i Yule och kap. 24 i Crystal... helt överkomligt.

I slutet av föreläsningen kommer Jämterud in och ger oss the reading instructions för British Cultural Studies. Då slår det till. På torsdag har vi lecture 1 och till dess ska vi ha läst kap. 1-9 och 10-12 i McDowall OCH kap. 1-7 och 8-11 i Burgess. NI MÅSTE SKOJA!!! Hur ska vi hinna med det tänkte ni? DET ÄR MÅNDAG IDAG OCH DET SKA VARA KLART PÅ TORSDAG?! sjukt. sjukt är vad det är.

På fredag ska vi ha läst Act 1 av MacBeth också förresten... men den är ju ganska kort.

Det är så underbart att vara tillbaka på universitetet.
eller?

Hittade precis världens schysstaste butik! Jag vill köpa köpa köpa köpa köpa köpa köpa men eftersom jag är sjuuukt fattig så länkar jag till butiken så kanske någon annan kan köpa saker... Jag unnar er det! Köp för glatta livet! Handla!

www.hallongrottan.com

Jag sitter och läser en massa om mitt eget namn. Det är ganska roligt faktiskt. Mitt kära namn har inte legat på top 100 sedan 2003 och då låg det på 86e plats. Det finns 11239 kvinnor och 1 man som delar detta namn. Här i Östergötland är vi 506 stycken och i Linköping 167.

Hej hej till alla Ellinorar där ute! Och ett speciellt hej till mannen, håll fanan högt!

Fick en länk skickad till mig av en viss Hello E och var ju givetvis tvungen att dela med mig. This is sweet!

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4232523.ab

Queen.
Det bara är så.

de är ett skumt släkte. Alltid är det något som är fel.
Tjat tjat tjat: Snälla kan vi inte titta på film? Vi tittar ju aldrig på film. Snääääääääääälla, kan vi inte se en film? Jag vill se på film.

Man låter dem se ett avsnitt av ett bra tvprogram.
Nästa lektion: Vi ska inte se det där tvprogrammet igen va? Det var så himla tråkigt. Vi ska väl inte titta på det där igen va? Åh nej! Ska vi se det där igen?!

Aldrig är de nöjda.

Rejäla utskällningar behövs minst en gång om dagen. Det är ju helt sjukt. Det finns inte en tanke på att en lärare kan bli ledsen eller tycka att det är otrevligt med elever som bara pratar och aldrig lyssnar.

Jag vet inte vad jag ska göra! Vad är det vi håller på med? Vad ska vi göra nu? Jag fattar inte!

NEJ MEN VAD KONSTIGT! Om du hade lyssnat när jag berättade för er vad ni skulle göra så hade ni inte behövt fråga. Underliga är de. Och det verkar som om de inte lär sig heller. Har de inte märkt att de får instruktioner till varje uppgift? Man tycker ju att efter sex år i skolan borde de ju ha märkt att till varje uppgift finns en instruktion så om de bara väntar i några få sekunder så kommer nog en förklaring... men icke. Så fort man säger: Idag ska vi göra det här... så blir man avbruten med : Hur då? Jag fattar inte! Vad ska vi göra? Hur gör man det? Jag vet inte hur man gör.

Man vill bara ta tag i ungarna, skaka dem och skrika HÅLL KÄFTEN SÅ BERÄTTAR JAG!

Men ändå är läraryrket ganska underbart.


Jag måste vara sjuk i huvudet.

jaaa. kanske är det så att kloackan är mitt i natten

jaaa... kanske ärdet så att kag är lite full...

jaa kanske är det såatt mia humor inte är på topp...

men ändock.

http://se.youtube.com/watch?v=8MMc3f588yc

å han rappar!
http://se.youtube.com/watch?v=5PsnxDQvQpw

del 2
http://se.youtube.com/watch?v=GmG4X9PGOXs

och hädar!
http://se.youtube.com/watch?v=Qapa7Xv4H-M

Världens bästa bok.


Handlar om en stackars kvinna som slutar vara ett offer. Hon bestämmer sig för att inte vara ett offer längre och gör slag i saken (no pun intended).

Om du inte läst den så borde du göra det nu.

NU!

Studentska i Örebro
med bra betyg och jämlikhetstro
For till Stockholm för att studera
Lärde mig prata och argumentera

Men först när jag gifte mig med slöja
lät sig alla nöja...

Innerst inne är du 'allafall en riktig kvinna, Louise

Börjar jobba, det går bra
Det går bättre dag för dag
Försörjer min man på lönen, men fick ständigt höra bönen:

-Baka honom också en sockerkaka
Låt honom kakan smaka

Innerst inne är du 'allafall en riktig kvinna, Louise

Blir chef och avancerar
Ger order, administrerar
Trivs fint och mår gott
Tills den dag jag väntar smått

Då blev det glädje i tjällen
-Åh, äntligen är du på smällen!

Innerst inne är du 'allafall en riktig kvinna, Louise

Sen börjar mitt verkliga slit
eviga springande hit och dit
Slitningar mellan tredubbla roller
affärsbråk, kärleksgnabb och småbarnsjoller

Men när jag städade och dammade
Blev språket ett och det samma

Innerst inne är du 'allafall en riktig kvinna, Louise

Över mitt huvud ungdomens paroller
Frihet och jämlikhet på röda banderoller
Under mina fötter ett gungande gungfly
en omöjlig verkligenhet jag inte kan undfly

Ibland när jag putsar fönster
känner jag igen ett mönster

Innerst inne är du 'allafall en riktig kvinna, Louise

Den morgon jag vaknar av mitt eget skrik
Den dag jag dukar under för en stigande panik
Den kväll jag säger upp mig för att vara mamma,
husa, piga och älskogsflamma.

Den dag jag släpper min egen ambition
Blir talkören enigt unison

Innerst inne var du 'allafall en riktig kvinna, Louise

Innerst inne var du 'allafall en riktig kvinna, Louise

ur: Sånger om kvinnor text: Louise Waldén

Just nu är jag helt galen i en UNDERBAR skiva. Man kan inte annat än älska denna skiva med såååå bra texter och stor variation på låtarna. Vissa blir man alldeles gråtig av och vissa blir man glad och stark av. ÄLSKA!




40 bagis på http://www.ginza.se/ införskaffa!

Min vanliga vanliga lördag började runt 10.20, jag tog lite sovmorgon. Klockan blev sen 11 och då gjorde jag det här:


Jag stickade lite på min socka i väntan på att klockan skulle gå och vi skulle hem till mina päron

klockan 12

testade jag att göra inbakade flätor på mig själv...

klockan 13


var det glögg och pepparkaka hos päron

klockan 14


hade vi ätit upp maten... paj

klockan 15


diskuterades arbetslöshet och A-kassa hejvilt med släkting

klockan 16

var det fika och
klockan 17


väntade vi på bussen som skulle ta oss hem...

vid 18.00


läste jag, Across the Nightingale Floor...

runt 19.00


kollade jag vad Sam Bo höll på med vid datorn
och vid 20.00


fick jag sitta vid datorn... jag facebookade.

sen vid klockan 21 så


stickade jag lite till på min socka... och vid 22


läste jag om knarkare på expressen.se

sen var det dags att gå ner på stan och vid 23


var det öl i goda vänners lag.. och där satt vi ett tag

24.00


01.00


nu stängde haket och vi var tvugna att flytta oss... vi gick hem till oss

02.00


och hade trevligt...

03.00


vid 04.00 slutar min dag



då var det dags att sova...

Man måste ju <3 spindelharpan... en räddare i nöden.



Luxor är ett spel jag inte kan tröttna på. Tror jag har klarat spelet 30 gånger kanske... men fortsätter spela...



Och the king of all games just nu: Bubble Struggle 2; rebubbled. Jag spelade för typ ett år sen, fastnade stenhårt på en bana och slutade spela. Började spela igen för kanske en månad sen och KAN inte sluta. Sitter fast som faan på sista banan nu. MEN JAG MÅSTE JU KLARA SISTA BANAN!

Ett stort plus i kanten på Bubble Struggle är att man kan köra two player. Tyvärr gillar inte Sam Bo spelet men när TeA är på besök, då blir det spela av :) Det är som att spela ett helt nytt spel när man får spela tillsammans med någon. Stort YAY för TeA!

Jaha då har man startat den nya terminen. Idag hade jag alla lektioner, för under min VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) ska jag ha både svenskan och engelskan. Det känns rätt kul (än så länge) att få ha båda ämnen som jag faktiskt SKA ha sen när jag är klar. Det blir mer på riktigt så...

Torsdagar kommer nog att bli min favoritdag nu under två veckor framåt för då har min mentor bara engelska och svenska vilket innebär att torsdagar är min dag. De andra dagarna får jag sitta med under lektionerna i franska också, vilket inte är superskoj. Jag har ju inte läst franska sen jag gick i åttan, och det var ju ett tag sen ;)

Idag var jag pigg och glad också för jag gick och lade mig vid klockan 22 igår kväll så jag fick faktiskt sova ut... vilket inte är så vanligt. Det är så himla skönt med dagar som man känner sig nöjd med eftersom läraryrket ofta kan vara ganska otacksamt. Den här dagen kan jag nog leva på i en vecka eller så så jag hoppas att det kommer fler såna här dagar under mina två resterande veckor för då kan man känna sig riktigt trygg i sitt yrkesval. Ibland blir man så nedstämd av elevernas attityd men idag existerar inte det.

Imorgon är det lite sovmorgon också :)

Ja som sagt så var ju inte ALLT i Dalarna skit. Det kanske låter otroligt men det är faktiskt sant. Två riktigt bra saker hände i Dalarna.

Riktigt bra sak nummer ett:



Jag fick ett par JÄTTEFINA vantar som Mor i huset hade stickat åt mig. Jag älskar dem! Som de flesta i min närhet vet så är jag något av ett Hello Kitty freak och detta fakta har nu även spritt sig till Dalarna. Sweet :)


Riktigt bra sak nummer två:

Mor i huset tog sig tiden att lära mig sticka sockor. Jag är ju en amatörmässig hobbystickare och har inte riktigt fattat hur man gör när man stickar med fyra stickor. Men NU:


Har jag äntligen stickat mitt första par sockor! De kanske inte är de vackraste sockorna i världen och de är inte riktigt lika stora men de är gjorda av mig :)

Jag är alldeles stolt över mig själv och väldigt tacksam till Mor i huset för att hon delade med sig av sin kunskap.

Det var de två saker som var bäst i Dalarna... Sen finns det ju två saker som gör vistelsen där lite enklare att klara av... utan dem hade det nog varit mycket värre än vad det faktiskt är.


Mysiga, söta, snälla Bobo och Lova.
Tack för att ni finns.

Ja och så bar det då av till Dalarna... När vi nästan r framme får jag informationen att det är 16 grader kallt. 16 grader! Vad faan... Jag som hatar kyla ska nu leva mitt ute i skogen i 16 gradig kyla. Skit tänker jag, men det var faktiskt inte så farligt som jag väntat för de hade faktiskt installerat värmepumpar så huset värmdes inte bara upp av kaminen i köket längre. Yay !,tänkte jag. Det enda problemet var ju bara att pumparna drog så mycket ström så varje gång vi lagade mat och använde ugnen så gick strömmen. Cirka en gång om dagen blev huset svart och Karl i huset gormade och tjatade om ampere hit och mätare dit. Själv fattade jag ingenting.

Det värsta med att vara i Dalarna är de invanda könsmönstren. Det går inte att värja sig från dem. Jag mår skitdåligt av det för jag kan inte vara mig själv. Könsmönstrena är så pass starka att det bara är att foga sig in i mallen, och det får mig att må piss. Som tur var hade jag laddat Mp3spelaren med ååå tjejer-skivan så jag fick min feminism genom musiken och kunde ha min egen lilla mentala kamp mot skiten.
 
Jag kan egentligen inte beskriva på vilket sätt de gamla könsrollerna existerar där ute i skogen för tecknen är så subtila och många att det är ett way of life som är oifrågasatt. Små detaljer i en konstant ström gör att det inte finns något sätt att försvara sig eller mota bort det. Det enda man kan göra är att ruta in sig i livet som det är där. Kvinnorna i köket, männen framför tv:n och allt måste kontrolleras (helst av männen) och vändas och vridas på tusen gånger.

Men det absolut värsta när vi är där uppe måste ju förresten vara att alla de saker som jag ogillar hos Sam Bo blir mycket mycket värre. Inte nog med att Sam blir "mer sån" än vanligt utan ALLA i hans familj har dessa sidor. Det är så otroligt mycket snack och så vansinnigt lite verkstad. Att ta sig in till byn för att handla måste först diskuteras fyra-fem gånger och när man då har bestämt att man SKA åka, då ska det förberedas och eventuellt diskuteras några gånger till, bara för att vara på den säkra sidan. Om man bestämmer att man ska åka vid tio-tiden så kommer man iväg vid tre, halv fyra. JAG BLIR TOKIG!!!!

Men allt var inte dåligt där uppe... mer om de bra sakerna imorgon... Wait for Dalarna pt 3.

När vi skulle åka så var jag tvungen att ta ett kort på Linköpings tågstation. Där fanns en ensam strumpa och jag tycker alltid att ensamma strumpor på marken är så vansinnigt roliga, för vem tappar en strumpa liksom? Hur tappar man en strumpa utan att märka det? Man måste ju först tappa skon och sen strumpan... sjukt roligt i alla fall.


Men när jag satt där och tittade på den ensamma strumpan blev jag helt plötsligt vemodig. Den bara låg där, ensam, bortglömd och tappad.

Det kändes så sorgligt på något sätt. Den var ensam i hela världen och alla människor bara gick förbi. Den ensamma strumpan var liksom inte värd något längre. Den var någons värme och skydd innan den blev tappad men nu var den bara värdelös. Allt kändes väldigt vemodigt och jag ville dela med mig av det. Titta på bilden och spela musiken så får du kanske kanske samma känsla som jag fick.




Soundtrack till strumpan: http://www.youtube.com/watch?v=EcNN5SEb-Kg