catfight

Jag erkänner. Jag är en miljöbov. Jag dödar naturen runt omkring oss. Jag brukar duscha ganska länge och ibland tar jag bad. Ja, BAD! Jag köper engångsmuggar med kaffe nästan varje gång jag är på universitetet. Det kan bli upp till 5 muggar på en vecka! Och som om detta inte vore nog så har jag massor med apparater som står på stand-by i lägenheten. Datorn är nästan alltid på och jag sköljer disken under rinnande vatten.

Men jag försöker också rädda planeten. Samtidigt som jag dödar den. Jag äter inte kött. Bara en sån sak sparar otroligt mycket mer på miljön än vad man kan tro. Jag åker väldigt sällan bil. jag cyklar eller åker buss när jag ska någonstans. Hemma källsorterar vi så mycket vi kan och jag pantar givetvis burkar och flaskor. Vi försöker också använda komposten hemma (men vi har varit dåliga på det på senaste tiden) Varje månad åker en hundralapp från mitt bankkonto till WWF också.

Vi är alla skyldiga till att förstöra planeten, men det viktiga är att inte ge upp. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Om alla bara tänkte efter en extra gång skulle vi kunna göra en jättestor skillnad. Varje kilo kött som produceras motsvarar 10 kg koldioxid. om man väljer bort kött en gång i veckan gör det stor skillnad.

Jag har dåligt samvete hela tiden och jag önskar att alla på planeten hade det. Vi måste sluta jämföra oss med alla andra och se till vad vi själva kan göra. Amerikaner som folk är otroliga miljöbovar men om vi jämför oss med dem räddar vi inte planeten. Det handlar inte om att man ska känna sig duktig, det handlar om att rädda vår värld och se till att överleva.

vad gör du för att överleva?

Istället för att göra nödvändiga saker som dammsuga och handla sitter jag istället och surfar. hamnade på www.ne.se där man kan testa vilken historisk person man är. Jag blev Frida Kahlo. Jag är nöjd.

I morse tog jag min kaffe på uteplatsen för att kolla hur kallt det är ute. När jag sitter där hör jag ett himla konstigt ljud... Ett klickande liksom. Jag börjar kika runt lite och vad ser jag? En liten söt hackspett som letar efter mat i ett av äppelträden!

Det var en sån här. Mindre hackspett. Den gjorde mig glad.

Reklam alltså... ibland är den mest bara konstig

"Scarfs och sjalar tar stor plats och borde komplettera och framhäva ditt barns kläder. Se den som en viktig accessoar!"

seriöst?

Jag vill att du börjar med att se den här mockumentären. Den är helt fantastisk!

The majestic plastic bag

Hur mycket vi förstör jorden skrämmer mig. Jag såg Dyra Droppar ikväll. Och det är precis det det är. Vi betalar mer än vi någonsin kan tänka oss för de saker som vi tycker att vi "behöver". Titta på Dyra Droppar på svtplay. Nu.

Dyra Droppar

Förresten så måste man ju älska svtplay. Över allt annat. Thank God för Tv-licensen!

Konversation mellan två av mina klasskamrater idag:

- Jag har hittat bröst på min hankatt. Jag trodde inte hankatter hade det!
- Många eller?
- Två har jag hittat.

Man känner ju verkligen att det där med högre studier bara är för intelligenta människor med många kunskaper. Verkligen.

Det är fantastiskt hur många människor som passerar i ens liv. Jag hittade en låda med gamla skolkort. Ni vet såna där små som man bytte med varann... I den lådan fanns väldigt många människor. Det var gamla klasskamrater. Killar och tjejer man träffat på en massa olika ridläger och handbollscuper. Och brevvänner man haft.

Tänk vad många människor man möter som på ett eller annat sätt påverkar vem man blir. Det kan vara snabba, korta möten som tex. en handbollscup eller halvkorta som ett ridläger på två veckor. Eller flera år som man går i samma klass. Men sen försvinner man åt sina egna håll och hamnar på helt olika platser och i helt olika världar.

Jag kom ihåg vad nästan alla hette. Det var några namn som försvunnit ur minnet men de allra flesta var tydligen viktiga nog att fortfarande kunna nämna namnet på.

Nu för tiden fotar jag aldrig. Jag måste bli bättre på det. Att ha bildbevis på att man levt. Att man gjort saker. Att man hela tiden skapar minnen, både för sig själv och andra.

Att om 20 år kunna sitta och titta på bilderna och minnas i alla fall nästan alla namn. Nästan alla namn på de människor som kommer och går i ens liv. Alla de som påverkar.

Dags att ta tag i allt och börja framkalla foton man tar. Ta mer bilder och dokumentera sitt liv. Så man kan titta tillbaka och inse att man hade det ganska bra ändå

Man gör vad man kan för att informera om vegetariska världsdagen. jag bloggade här och jag skrev på facebook om det. Jag gjorde även mina grannar en tjänst genom att sätta upp lappar i trapphuset. jag hoppas att många avstod från kött i fredags.



En sak jag inte förstår dock är allt gnäll. Allt gnäll från köttätare dvs. "Varför måste det vara på en fredag?" "Vi fick en äcklig gryta i skolan" "Kött är gött" "Hur ska man klara en hel dag utan kött?!"

Var det nån som tänkte så när det gällde Earth hour? "Varför måste det vara just det klockslaget?" "Vi fick stänga av just när nyheterna började" "Tända lampor är coolt" "Hur ska man klara en hel timme utan el?"    Nej. Earth hour är okej. Men att rädda världen genom att avstå från kadaver en dag, det går inte.

Och jag förstår heller inte varför det måste vara så krångligt. Om skolan bara hade serverat pannkakor hade det inte blivit något gnäll. vem gnäller över att maten är vegetarisk när det är pannkakor? Ingen! För folk är vana vid pannkakor. den rätten ingår i vår matkultur.

Genom att göra det krångligt och svårt och erbjuda något som barn inte är vana vid stigmatiserar man vegetariska världsdagen.

Sen kan man ju prata sig trött på alla puckon som bara MÅSTE skriva kött är gött och att alla vegetarianer är bögar. men jag tänker inte ge dem det.

On another note så hade ju Coop halva priset på frukt och grönt den här veckan, vilket kan göra vem som helst glad.



Ikväll blir det ugnsrostade rotfrukter i Casa de Jonell. och vindruvor och plommon till efterrätt.