elever...
de är ett skumt släkte. Alltid är det något som är fel.
Tjat tjat tjat: Snälla kan vi inte titta på film? Vi tittar ju aldrig på film. Snääääääääääälla, kan vi inte se en film? Jag vill se på film.
Man låter dem se ett avsnitt av ett bra tvprogram.
Nästa lektion: Vi ska inte se det där tvprogrammet igen va? Det var så himla tråkigt. Vi ska väl inte titta på det där igen va? Åh nej! Ska vi se det där igen?!
Aldrig är de nöjda.
Rejäla utskällningar behövs minst en gång om dagen. Det är ju helt sjukt. Det finns inte en tanke på att en lärare kan bli ledsen eller tycka att det är otrevligt med elever som bara pratar och aldrig lyssnar.
Jag vet inte vad jag ska göra! Vad är det vi håller på med? Vad ska vi göra nu? Jag fattar inte!
NEJ MEN VAD KONSTIGT! Om du hade lyssnat när jag berättade för er vad ni skulle göra så hade ni inte behövt fråga. Underliga är de. Och det verkar som om de inte lär sig heller. Har de inte märkt att de får instruktioner till varje uppgift? Man tycker ju att efter sex år i skolan borde de ju ha märkt att till varje uppgift finns en instruktion så om de bara väntar i några få sekunder så kommer nog en förklaring... men icke. Så fort man säger: Idag ska vi göra det här... så blir man avbruten med : Hur då? Jag fattar inte! Vad ska vi göra? Hur gör man det? Jag vet inte hur man gör.
Man vill bara ta tag i ungarna, skaka dem och skrika HÅLL KÄFTEN SÅ BERÄTTAR JAG!
Men ändå är läraryrket ganska underbart.
Jag måste vara sjuk i huvudet.
Tjat tjat tjat: Snälla kan vi inte titta på film? Vi tittar ju aldrig på film. Snääääääääääälla, kan vi inte se en film? Jag vill se på film.
Man låter dem se ett avsnitt av ett bra tvprogram.
Nästa lektion: Vi ska inte se det där tvprogrammet igen va? Det var så himla tråkigt. Vi ska väl inte titta på det där igen va? Åh nej! Ska vi se det där igen?!
Aldrig är de nöjda.
Rejäla utskällningar behövs minst en gång om dagen. Det är ju helt sjukt. Det finns inte en tanke på att en lärare kan bli ledsen eller tycka att det är otrevligt med elever som bara pratar och aldrig lyssnar.
Jag vet inte vad jag ska göra! Vad är det vi håller på med? Vad ska vi göra nu? Jag fattar inte!
NEJ MEN VAD KONSTIGT! Om du hade lyssnat när jag berättade för er vad ni skulle göra så hade ni inte behövt fråga. Underliga är de. Och det verkar som om de inte lär sig heller. Har de inte märkt att de får instruktioner till varje uppgift? Man tycker ju att efter sex år i skolan borde de ju ha märkt att till varje uppgift finns en instruktion så om de bara väntar i några få sekunder så kommer nog en förklaring... men icke. Så fort man säger: Idag ska vi göra det här... så blir man avbruten med : Hur då? Jag fattar inte! Vad ska vi göra? Hur gör man det? Jag vet inte hur man gör.
Man vill bara ta tag i ungarna, skaka dem och skrika HÅLL KÄFTEN SÅ BERÄTTAR JAG!
Men ändå är läraryrket ganska underbart.
Jag måste vara sjuk i huvudet.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Hahaha, sådär gjorde jag igår när jag satt med matten...såg en uppgift och bara "Va? jag fattar inte!!! Vaaaaad???" Sen lite längre ned på sidan bara "Såhär räknar du:blablabla"
Höhö, fast jag har ju ingen lärare som behöver lyssna på mig dårå.
Postat av: Catfight
Hehe. Ja det är ju sant :)
Man ska alltid läsa instruktionerna minst två gånger innan man frågar... då blir det bra.
Men jag ska väl inte sticka under stol med att jag ibland också misslyckas lite med att läsa ordentligt innan jag frågar ;)
Postat av: Susann
Jag vill tro att de efter 10 år i skolan lärt sig nåt, men nej! Jag tror inte hjärnan kan ta emot instruktioner före 25års åldern. :)
Trackback
