Thelma & Louise

Igår kväll gick den här underbara filmen på tv och jag insåg hur mycket jag älskar den. Filmen var extremt viktig för mig när jag var yngre, den visade två starka kvinnor utan skuld, och den är fortfarande viktig. Det finns ingen skuld i Thelmas våldtäkt och paret porträtteras med sån kärlek att starka kvinnor blir okej och inget fult.

En underbar film som visar en historia som skulle kunna hända vem som helst, om än något överdriven. När Thelma tycker att de ska gå till polisen och anmäla våldtäkten säger Louise "We do not live in that kind of world Thelma" och det är så sant. I en utopisk värld skulle hon kunna dansa cheek to cheek all night med honom utan att ha "bett om det" men we do not live in that kind of world. Porträttet av Harlan är också så bra. Ingen känner sympati med den mannen och jag tror att alla tycker att Louise gör rätt när hon skjuter honom. Vi vet alla att det är fel att ta lagen i egna händer men just här är det okej och t.o.m beundransvärt.

Thelmas frigörelse från sitt svin till man är också upplyftande även om hon behöver gå till extremen för att få sin frigörelse. Jag älskar den här filmen!



Bilden tog jag härifrån

klar

Nu har jag virkat klart de sista dreadsen. Med matpauser, rökpauser och sömn blev det alltså allt som allt 28 timmar. Det är inte dåligt.


nästan klar

Jaha... igår var lite av en pärs. San kom och var jätteduktig på att dela upp mitt hår.


Hon virkade även mina dreads som ett riktigt proffs. Tumskador och tålamod. Tack tack tack tack.

Sus var också jätteduktig. Hon tuperade som om hon aldrig gjort annat. Tack tack tack tack



Vi började hela processen vid 13.00 och satt ute tills solen försvann. Sen gick vi in och fortsatte och först vid 02.30 var alla dreads klara... jag har fortfarande sju som måste virkas... men håret är dreadat i alla fall.

Idag, efter en halvkass natts sömn med hårband som tryckte ner dredsen, ser jag ut såhär.
a


Jag känner mig nöjd. Det kommer att ta ett tag att vänja sig... men jag är nöjd.


idag smäller det

Idag ska jag göra dreadlocks. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att bli.
Såhär ser jag ut nu. Innan hela processen sätter igång.



Hoppas att jag inte kommer att se tillbaka på den här bilden och sakna utan att jag kommer tycka att den är sämre... hoppas.

Till salu

Jag har gjort dryckesundelägg med Super Mario 3-tema som är till salu. 9 st underlägg för 150 kronor.


jag skickar dem till dig om du vill köpa... 150 kronor alltså.



hör av er om ni är intresserade

Summering

Jaha då var man hemma efter 11 dagars festande. Och sjuk såklart. Hade ju varit konstigt om jag inte blivit sjuk. Vi började ju i Malmö torsdagen och var där till söndagen. Det var jättetrevligt och de fina fräcka flickorna hade väldigt fin utsikt från sin lägenhet...



På söndagen bar det av mot Danmark och världens underbaraste plats. Vi fick ju bo själva tills gubbarna dykte upp på onsdagen så vi hängde inte så mycket i vårt camp de första dagarna. På onsdagen såg vi även ett av festivalens bästa band; Babian på Pavilion Junior. De klarade av scenen asbra! De röjde som faan och fick faktiskt en femma av Festival Avisen. Har ni inte hört dem så kan ni lyssna här

torsdagen började äntligen festivalen på riktigt men tyvärr så var det krasst med band just på torsdagen. Vi tittade bara lite grann på Petter som hade fått äran att öpnna Orangea scenen. Det var ganska dåligt så vi gick till Social Distortion istället. Senare skulle ju ett av mina favoritband , Mew, spela på gröna scenen (känd som Arena nuförtiden) och jag såg verkligen fram emot det. Tyvärr var det så sjuuuuuukt mycket folk där så jag fick panik och vi var tvugna att gå. Jag blev så knuffad och trängd att jag inte kunde koncentrera mig på musiken och då kändes det inte speciellt kul. Thank God att jag har sett dem förut, då var det underbart bra. På vägen hem till tältet gick vi förbi Kanye West och stannade en stund.

Fredagen däremot var packad med bra band. Det började redan klockan 17 med Faith No More som var läskigt bra. Mike Patton råkar ju vara en sånggud, helt sjukt. Nästa band på orangea var Nick Cave & the Bad Seeds. Tyvärr var det skit. Det var så tråkigt. Vi gick därifrån för att vi blev uttråkade. Sen var det en längre paus på Orangea så man kunde gå iväg och upptäcka nya grejer. Vi kollade in en tjeje som heter Little Boots som spelar dansmusik och det var bra men inte lika bra som Labrassbanda som spelade i Ballroom (numera Astoria). Det var så sjukt bra! Tre dudes frontade bandet med trumpet, trombon och tuba och de spelade med sån jävla energi! Jag dansade som bara den! Ni kan lyssna här
Sen spelade Oasis på orangea, Grace Jones på gröna och Nine Inch Nails på orangea. Sen var jag tvungen att gå och sova. Jag var så sjukt trött den här dagen. Det var ju dag nummer nio i mitt festmaraton och det började tära på kroppen.

Lördagen började med festande i campet. Det var inget vi ville se förrän vid 22 så vi stannade länge i campet och drack öl och vin. Sen gick vi in till Slipknot. De var bra. Jag älskar att de ser så läskiga ut men är världens mjukaste killar. De tackar så mycket för att man är där. De är så glada och tacksamma och det skär sig med maskerna. Jag älskar det! Jag tycker också att det är roligt att de anses som "ondska" när de står och sjunger Bring out the joy. Det kallar jag ondska :P Jag tror att folk behöver lyssna mer på texterna än musiken. Efter Slipknot tittade vi på Pet Shop Boys... det var helt okej. Det är ju inget band jag gillar så utifrån det så var det väl en bra spelning eftersom jag stannade ett ganska bra tag. Sen gick vi förbi Ballroom och jag dansade lite afro power dace till The Very Best feat. Esau Mwamwaya & Radioclit och på vägen hem till tältet så gick vi förbi Danmarks egen Dave Gahan Mikael Simpson & Sölvstorm. Han lät precis som Dave Gahan fast han sjöng på danska.

Söndagen är ju alltid lite av ett sorgebarn. man vet att man ska åka hem och när man packat ihop campet så ser det alltid så sorgligt och tragiskt ut. På söndagen ser Roskilde alltid ut som ett smutsigt och sorgligt flyktingläger. Skräp och skit överallt. Såhär sorgligt såg vårt camp ut mitt på dagen på söndagen.



Vid 14 var det dags för Peter Doherty. Vi trodde inte att han skulle dyka upp men det gjorde han och han var bra. Vi gick vidare för att titta på Ulf Lundell. Fy Faan. Denna äckliga karl! Det enda han gör i sina låtar är att beordra kvinnaor att göra olika saker. Det sjuka är ju också att han numera är van vid att vara en manschauvinist så han t o m sjunger om det! Karln har mage att stå på scenen och sjunga
Dom säger att allt jag gör och
står för numera är mans-chauvinism
Men jag säger: Kom över hit, älskling
Och ge mig lite av din feminism
För att sen fortsätta med skaka på dem älskling till förbannelse! Det värsta av allt är att han verkligen inte lämnade en tyst sekund efter den låten. Nästa låt satte igång innan den äckliga kvinnohatssången hade slutat så att han inte kunde få några reaktioner alls.


Äcklig gubbe.

Söndagen fortsatte med Madness, Yeah Yeah Yeahs och Coldplay. Sen åkte vi hem.


I stort är jag nöjd med festivalen men jag tycker att det är helt jävla sjukt hur lite publik Faith No More, Madness och Nine Inch Nails hade. De enda band som verkligen fyllde upp Orangea var Petter, Kanye West, Oasis och Coldplay, hur sjukt är det?! Hur i helvete gick det till?!

Vi märkte iofs att det var väldigt mycket "normala" människor på festivalen ganska tidigt, och vi var inte helt nöjda. Det märktes ju tyvärr också i brottstatistiken på Roskilde att det inte var "som vanligt" i år, tyvärr.

Vädret var underbart men problemet med sol är att det blir som en öken eller savann, vilket innebär att man har en stor del av den danska myllan med sig hem i öron, näsa, hals och ögon, men jag är ju brun i alla fall :)

11 dagar med alkohol i rad och en stor bit dansk mark i kroppen gör tydligen att man blir sjuk så nu sitter jag här med svårigheter att svälja och rinnig näsa. Hoppas det går över snart. Jag vill inte vara sjuk. 

RSS 2.0