Arbetare

Jaha. Då har man fått jobb då. Igår fick jag beskedet och idag har det börjat sjunka in. Jag ska jobba. På riktigt. Inte jobba timmar, inte jobba kvällar. Jobba tidig morgon till sen eftermiddag. Som lärare.

Det känns lite surrealistiskt men bra. Det ska bli så kul! Jag ska få kämpa med elever på IV-programmet. Jag ska få kämpa med att lära nyanlända svenska. Samtidigt som regeringen ställer orimliga krav.

Det värsta är nästan att till hösten kommer allt förändras. Jag kommer få jobba en termin och sen blir det rokad. Nya läroplaner, nya kursplaner, nya betyg och nya skolformer. Efter 4,5 års utbildning i det gamla systemet hinner jag arbeta i sex månader innan allt ändras om. Allt blir annorlunda.

Om ändå skolan slutade vara en politisk bricka och fick vara en utbildningsinstans i första hand skulle allt vara tip top.

Praktik

Jag har VFU.Praktik. Jag är i skolan i fyra veckor. Är nu inne på min sista vecka. Jag har alltså "jobbat" i en månad snart. Det är så himla nedslående att jag, JAG som varit där i tre snart fyra veckor, vet mer om eleverna än en av deras riktiga klassföreståndare.

En elev hade skadat sig idag och jag förstod direkt varför. Det gjorde inte en av klassföreståndarna. Jag ställde precis rätt fråga det första jag gjorde... klassföreståndaren ställde den inte alls.

Allt mynnade ut i väldigt långa samtal och en stor kram. Nedslående.


En sak jag vill lyfta

Okej det här blir ett kort och koncist inlägg. Vi vet alla att pojkar lyckas sämre än flickor i skolan. Så har det varit i alla tider. Enligt mig är anledningen till att pojkar lyckas sämre i skolan är att man gullar för mycket med dem. Redan när barn är väldigt små så får flickor klara sig själva och pojkar gullas och duttas med.
Ex. Dagis: Pojkarna får hjälp att ta på sig skor och jackor när de ska ut på rast, flickor får klara sig själva. Så här fortsätter det sen, resten av livet.

Hur många vuxna kvinnor tar med sig tvätt hem till mamma och hur många vuxna män gör det? Hur många fruar låter sina män köpa kläder åt dem och hur många äkta män låter sina fruar köpa kläder åt dem? Listan kan bli lång.

I skolan så duttas det med pojkarna, de behöver inte ta ansvar. Genom att ta ansvar lär man sig att ta mer ansvar. Flickor lyckas bättre i skolan för att de vid tidig ålder lär sig att ta ansvar för sig själva, pojkar behöver aldrig lära sig det. Det finna alltid någon annan att skylla på.

Nu har man då kommit fram till att pojkar får mycket mer uppmärksamhet i skolorna och att det inte hjälper, flickorna får ändå bättre betyg, trots att killarna får all tid och hjälp som finns. De börjar fundera ut att det handlar just om det här daltandet jag pratar om... jag tänkte för mig själv: Gud vad bra att de fattar grejen! Nu kanske man kan lära killar lite ansvar också! Men.... längre ner i artikeln jag läste så står deras lösning på problemet. "Man kan ju låta tjejerna arbeta mer enskilt medan man arbetar mer intensivt med pojkarna"

VAD ÄR PROBLEMET?! Vi har precis kommit fram till att vi daltar för mycket med pojkarna och att tjejerna inte får tillräckligt med lärartid och hjälp så vi löser det genom att helt släppa tjejerna och satsa ännu mer på pojkarna?!

Jag blir så trött.

elever...

de är ett skumt släkte. Alltid är det något som är fel.
Tjat tjat tjat: Snälla kan vi inte titta på film? Vi tittar ju aldrig på film. Snääääääääääälla, kan vi inte se en film? Jag vill se på film.

Man låter dem se ett avsnitt av ett bra tvprogram.
Nästa lektion: Vi ska inte se det där tvprogrammet igen va? Det var så himla tråkigt. Vi ska väl inte titta på det där igen va? Åh nej! Ska vi se det där igen?!

Aldrig är de nöjda.

Rejäla utskällningar behövs minst en gång om dagen. Det är ju helt sjukt. Det finns inte en tanke på att en lärare kan bli ledsen eller tycka att det är otrevligt med elever som bara pratar och aldrig lyssnar.

Jag vet inte vad jag ska göra! Vad är det vi håller på med? Vad ska vi göra nu? Jag fattar inte!

NEJ MEN VAD KONSTIGT! Om du hade lyssnat när jag berättade för er vad ni skulle göra så hade ni inte behövt fråga. Underliga är de. Och det verkar som om de inte lär sig heller. Har de inte märkt att de får instruktioner till varje uppgift? Man tycker ju att efter sex år i skolan borde de ju ha märkt att till varje uppgift finns en instruktion så om de bara väntar i några få sekunder så kommer nog en förklaring... men icke. Så fort man säger: Idag ska vi göra det här... så blir man avbruten med : Hur då? Jag fattar inte! Vad ska vi göra? Hur gör man det? Jag vet inte hur man gör.

Man vill bara ta tag i ungarna, skaka dem och skrika HÅLL KÄFTEN SÅ BERÄTTAR JAG!

Men ändå är läraryrket ganska underbart.


Jag måste vara sjuk i huvudet.

Dag 1

Jaha då har man startat den nya terminen. Idag hade jag alla lektioner, för under min VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) ska jag ha både svenskan och engelskan. Det känns rätt kul (än så länge) att få ha båda ämnen som jag faktiskt SKA ha sen när jag är klar. Det blir mer på riktigt så...

Torsdagar kommer nog att bli min favoritdag nu under två veckor framåt för då har min mentor bara engelska och svenska vilket innebär att torsdagar är min dag. De andra dagarna får jag sitta med under lektionerna i franska också, vilket inte är superskoj. Jag har ju inte läst franska sen jag gick i åttan, och det var ju ett tag sen ;)

Idag var jag pigg och glad också för jag gick och lade mig vid klockan 22 igår kväll så jag fick faktiskt sova ut... vilket inte är så vanligt. Det är så himla skönt med dagar som man känner sig nöjd med eftersom läraryrket ofta kan vara ganska otacksamt. Den här dagen kan jag nog leva på i en vecka eller så så jag hoppas att det kommer fler såna här dagar under mina två resterande veckor för då kan man känna sig riktigt trygg i sitt yrkesval. Ibland blir man så nedstämd av elevernas attityd men idag existerar inte det.

Imorgon är det lite sovmorgon också :)

RSS 2.0