catfight

Jag är så galet stressad. Jag har inte mycket att göra men jag är så mentalt stressad. Jag har alldeles för många saker som bara hänger i luften just nu.

Om två månader tar jag examen. OM TVÅ MÅNADER! Efter 4,5 år är jag (äntligen?) färdig lärare. Det här innebär en otrolig mental press.

I 4,5 år har jag vetat vad jag gör. Jag studerar. De enda val jag gjort är om jag ska läsa svenska eller engelska nästa termin. Om jag ska skriva examensarbete eller läsa en breddning. Inga vansinnigt svåra beslut. Men nu! Nu hänger allt i luften. 

Samtidigt som jag läser mina allra sista poäng ska jag söka jobb och jag har också blivit en populär vikarie på kulturskolan så jag jobbar en del och så är det mycket fram och tillbaka med bandet. Det är för mycket!

Att klara tentor, plugga, jobba, vara nervös över eventuell arbetslöshet, hitta jobb att söka, fixa spelningar och releaseparty och repa är egentligen inte mycket att göra. Vissa dagar sitter jag bara och gör ingenting. Jag blir paralyserad när jag inte har något inbokat. Paralyserad av den mentala stressen av att helt plötsligt vara klar.

Min framtid ligger i någon annans händer och det skrämmer mig.

Om jag får ett jobb ska jag dessutom börja jobba innan jag har tagit examen. Det innebär att man ska göra bra ifrån sig på sin nya arbetsplats samtidigt som man ska lyckas med den sista tentan och få ta ut sin examen.

Alla tankar gör mig galen och jag är rädd samidigt som jag känner mig säker. Vem skulle inte vilja anställa mig liksom? Jag är askompetent och ambitiös. Jag har hög arbetsmoral och jag gör alltid mitt bästa. Men vem skulle vilja anställa mig? Jag har dreads, bor i kollektivhus och spelar i punkband.

Det är för mycket! Jag orkar inte vara stressad mer och jag orkar inte vara uttråkad längre.

Idag kom ett introduktionsbrev från folkhögskolelärarprogrammet också. Min backup-plan vill också att jag ska engagera mig. Jag orkar inte det.