Bakåtblick

Det är fantastiskt hur många människor som passerar i ens liv. Jag hittade en låda med gamla skolkort. Ni vet såna där små som man bytte med varann... I den lådan fanns väldigt många människor. Det var gamla klasskamrater. Killar och tjejer man träffat på en massa olika ridläger och handbollscuper. Och brevvänner man haft.

Tänk vad många människor man möter som på ett eller annat sätt påverkar vem man blir. Det kan vara snabba, korta möten som tex. en handbollscup eller halvkorta som ett ridläger på två veckor. Eller flera år som man går i samma klass. Men sen försvinner man åt sina egna håll och hamnar på helt olika platser och i helt olika världar.

Jag kom ihåg vad nästan alla hette. Det var några namn som försvunnit ur minnet men de allra flesta var tydligen viktiga nog att fortfarande kunna nämna namnet på.

Nu för tiden fotar jag aldrig. Jag måste bli bättre på det. Att ha bildbevis på att man levt. Att man gjort saker. Att man hela tiden skapar minnen, både för sig själv och andra.

Att om 20 år kunna sitta och titta på bilderna och minnas i alla fall nästan alla namn. Nästan alla namn på de människor som kommer och går i ens liv. Alla de som påverkar.

Dags att ta tag i allt och börja framkalla foton man tar. Ta mer bilder och dokumentera sitt liv. Så man kan titta tillbaka och inse att man hade det ganska bra ändå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0