catfight

Jag är trött på att vara jag.

Jag ger upp.

Jag är alltid den bruden som killar som är PK hatar för att jag spräcker deras bubbla.

Jag är den bruden som killar som hatar feminister bara gillar att klämma på stjärten för att jag är "så annorlunda" och "så himla speciell".

Jag är den bruden som alltid är fel. Och jag ger upp.

Hela mitt liv har gått ut på att vara fel.
JAG som person är "fel".

Jag är vegetarian.... vilket är okej SÅ LÄNGE JAG FÅR ÄTA VAD JAG  VILL! Och det är ju mig det är fel på...jag som inte vill stoppa likdelar i munnen... Jag är fel

Jag är feminist... viket är okej så länge man inte inkräktar på områden som är "typiskt manliga" som tex. MUSIK, kroppsarbtete, yrken överhuvudtaget förutom sånna där kvinnoyrken såsom sekreteraredagisförkenlärareskridskoprinsessa eller sånt där som tjejer är bra på liksom...

Allt med mig är okej så länge man inte blir utmanad.

Och det hade väl varit frid och fröjd om folk bara slutade utmana mig och hade vett att veta och handla!

Därför ger jag upp.
Jag orkar inte vara jag.
Jag är alltid aktiv, jag är alltid alert.
Från och med idag ger jag vika för patriarkatet.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till mina systrar runt om  i landet... men jag orkar helt enkelt inte längre.

Eller så behöver jag ett nätverk.