catfight

Idag har varit en ganska bra dag tycker jag. Jag känenr mig nöjd med min insats.

Jag lyckades gå upp i tid för en gångs skull. Gick upp halv åtta och satte mig för att arbeta med mina notes till seminariet på torsdag. Det gick trögt så jag sökte kontakt med Örnen som är värre pluggo än jag (älskar dig för det).

Örnen och jag hade sen en videokonferens. Min första! Vi satt och tittade på varandra i webcam samtidigt som vi skrev till varandra på msn. Mycket underhållande. och väldigt hightech måste jag säga :)

Sen lade jag av helt. Solen sken så fin där ute och ropade mitt namn. Jag lät mig själv vara klar för dagen när jag hade tre stories kvar. De tar jag imorgon.

Således blev det sol. Jag tog med en kudde ut och satte mig på bänken på altanen och började läsa Twilight. Jag hade tänkt vänta med den tills sommarlovet men nu kunde jag inte vänta mer. Jag var ju tvungen att läsa något när jag satt och gottade mig i solen. Och där blev jag sittande. Nu är klockan flera timmar senare och jag har kommit till kapitel sju.

Bara för att jag har haft en så bra dag så tänker jag dela med mig. Mitt förra recept på linssoppa blev ju så väldans uppskattat så jag tänker dela med mig av en till... ännu en linssoppa :)

Linssoppa med Ris
du behöver:
1 purjolök
2 morötter
1,5 dl ris
2 dl röda linser
ca. 8 dl buljong
1 brk krossade tomater
valfria kryddor

Fräs grönsakerna i lite olja tills de blir glansiga. Tillsätt buljong och ris och låt det koka i ungefär 10 minuter. Häll i linserna och de krossade tomaterna och låt alltihopa koka tills ris och linser är genomkokta. Jag brukar krydda med salt, vitpeppar, cayennepeppar och vitlökspulver men man kan krydda med vad man tycker om.

Den här soppan är inte riktigt lika god som den krämiga linssoppan... men den duger :)
Väl bekomme

När blev jag en tant? Och varför är jag en så tydlig tant helt plötsligt?!

Det började för någon vecka sen när jag gick förbi City Modehuset och tyckte att kläderna i fönstret var ganska snygga. Ja! Jag tyckte de var ganska snygga! WTF?!

Sen... var vi på Åhléns. Samma sak igen! WTF?! Jag har alltid tyckt att kläderna på Åhléns är aptråkiga! Jag har alltid sagt att om man inte vill synas och bara är beige så ska man handla på Åhléns... Jag är inte beige!

Sen idag... köpte jag skor.

Inte så snygga skor... men BEKVÄMA!
Vad faan har hänt?

Jag tror jag måste göra något... innan jag är helt förlorad.

Hur botar man tanthet?

Äntligen är våren här!

Jag har haft en helt underbar helg. Vintern rasade ut och in kom våren med solsken och goda vänner. Valborgsmässoafton träffade jag äntligen lite grannar och pratade med dem.

Första maj var det födelsedagsfika och härligt solsken som avslutades med spelkväll som var otroligt trevligt.

Andre maj var det en tur på stan och sen kom TeA hit och pysslade och grillade. Invigning av grillen för i år! Sen blev det film. Shrek den tredje-precis lika bra som de tidigare två.

Idag var det fördelsedagsfirande igen och familj. Älskade familj.

Nu stundar ännu en vecka VFU som faktiskt känns bra. Allt blir så mycket lättare när det är varmt och sol. Jag älskar solen!

Mina tulpaner blommar vackert också :)



Våren är äntligen här.

Det känns så konstigt att vara hemma... Och så svårt att blogga.

Jag borde ju berätta allt vi har gjort under resan men det är svårt såhär i efterhand. Vad ska jag skriva? Vad vill jag berätta?

Jag har ju massor av saker att berätta men vart börjar man? Och hur börjar man? Jag har ju lagt upp bilder på facebook iaf. Det är ju en början.

Men vad vill folk veta? Vad är så pass intressant att det borde skrivas ner? Antagligen ingenting. Varför skulle någon vara intresserad av vad jag har gjort liksom?

Jag är iaf. hemma nu. Tidigare än planerat. Att vara hemma är lite förvirrande. Jag har inte riktigt kommit in i några rutiner än. Jag kom ju hem i fredags efter en natts vakande på Stansted Airport. Hade tvättid direkt när jag kom hem så jag fick inte sova något förrän det faktiskt blev kväll. Och jävlar vad jag sov efter 36 timmars vakenhet och resande. Sen blev det lördag och jag gick upp sent... iväg på middag på kvällen. Och vi vet ju alla att middag är ett kodord som vuxna använder för fest. Återigen sova mycket och länge. Sen var det helt plötsligt måndag och här sitter jag. Förvirrad, bortkommen och trött. 

Jag vet inte riktigt... någonting faktiskt.

Sitter har i London pa det youth hostel vi bor pa. Vi delar just nu rum med tva tjejer fran tyskland (tror vi) och tva tjejer fran Brasilien. Vi trivs bra men vi ar som gamla tanter alla tre.  Vi gar upp halv nio varje morgon och vandrar sedan runt staden tills vi blir trotta, vilket sorgligt nog brukar vara mellan halv atta-nio. Vi har legat i sang varje kvall vid halv tio...

Tre gamla tanter som upplever London via fot.
Vi bor sa himla nara St Paul's Cathedral! Det tar ca 30 sekunder att ga dit. Varje kvart slar klockorna sa det kan vara lite svart att sova :)

Idag nar vi kom ut hade de sparrat av hela St Paul's for det rakar ju vara G20 mote. Jaha, da har man hamnat mitt i den smeten. Imorgon kommer det att vara omojligt att ta sig hit med taxi sager de i receptionen for allt kommer att vara avsparrat for att det ska vara manifestation... Hoppas vi klarar oss utan vald.

Imorgon ska vi dra till andra sidan Themsen och kolla in London Eye, Westminster, Big Ben och British Museum (a British museum or was it The British Museum? :))

Skriver mer om allt nar jag kommer hem.
Sov Gott :) (Klockan ar ju faktiskt 20.20)

Nu har jag beställt ett finfint bokpaket till mig själv för Jenny och Jims present :)

Jag köpte underbara böcker som visar så himla tydligt vem jag är. Det blir nästan löjligt när det blir så tydligt svart på vitt. Alla böcker jag beställde tillhör genren fantasy och alla böcker är för "barn i mellanåldern" vad det nu betyder!

Jag älskar mina ungdomsböcker och jag älskar min fantasy... det bara är så. Alla böckerna har desutom kvinnliga huvudkaraktärer vilket är ovanligt i fantasy...

Jag beställde
 tredje och fjärde delen av Landet innanför-serien; Kristallballongen och Kopparnyckeln
Momo - eller kampen om tiden-
Coraline
och sen blev det en lättläst bok om Buffy på engelska också... Kan vara bra att ha i undervisningen sen, tänkte jag... (plus att vem tackar nej till en Buffy-bok?)

För dem som inte läst de här böckerna jag just räknat upp: GÖR DET!

Landet Innanför-serien börjar med en bok som heter Glaspärleresan och är skriven av Maud Mangold. Serien har fem delar. Bli inte avskräckta av del två. Den är sämst i serien.



Momo - eller kampen om tiden- är en underbar bok skriven av Michael Ende. Jag älskar Momo. Momo är den vackraste "människan" i världen. Momo gör mig alldeles varm om hjärtat... Momo gör mig gråtfärdig och tacksam och mjuk och glad och varm och ledsen på samma gång. Momo är underbar.



Coraline av Neil Gaiman är svinbra. Den blir för övrigt film snart också... i maj släpps den tror jag. Läs innan filmen kommer!



Gå till bilioteket genast!

Jaha... ännu en födelsedag snart till ända... 26 år. Närmare 50 än födseln... sjukt.

Jag blev väckt med en kopp kaffe på sängen även idag :) Men idag fick jag även en stor kartong! I kartongen låg en matlåda och två plastbunkar. Plastbunkarna funkade perfekt som en tropikhatt, vilket jag behövde för jag skulle nämligen ut på äventyr...



Det låg faktiskt en lapp i paketet också... Det var en ledtråd! Jag skulle ut på skattjakt!



Det var en av många ledtrådar. Jag letade runt hela lägenheten :)



Och vid varje ledtråd låg en liten present... färdkost kan man säga. I fall äventyret skulle gå snett och jag höll på att dö av svält kanske...



Min favoritledtråd var den med boken...  "Varifrån kommer detta: "Gamla feta spindeln spinner på ett blad. Spindeln ser mig inte, därför är jag glad. Etterblära, etterblära gå åstad, Sök mig sök mig jag är nära"

I slutet av mitt äventyr fanns den stora presenten.



IT'S SO PERTY!!!! I LOOOOOVE IT!



Superbästa mojjängen ever!

My preciousssssssssss

Nu har det hänt mycket här...

Jag hade ju alla tentor att göra. Nu har svaren börjat trilla in. Jag fick VG på både Macbeth och British Culture! YAY for me! Jag har dessutom haft svärmor på besök. Det är väldigt jobbigt samtidigt som det är ganska trevligt. När man  har svärmor på besök så får man saker. Jag fick födelsedagspresenter i förskott; ett Hello Kitty-nattlinne (som kommer att vara perfekt i England) och en HK-tvål som var supersöt. Sen gick vi på stan också så då fick jag ett par shorts och en klänning/tröja med kurbits på :) Är svärmor från Dalarna så måste man ju bonda lite :)



Sen är jag så himla glad för att för flera flera månader sedan så satte jag tulpanlökar... (Jag vet! Tusen tant-poäng på det) man vet ju inte om det någonsin blir några tulpaner eller om arbetet var för inget.... Man vill ju helst att de ska växa upp direkt så att man får se resultatet NU! Jag har inget tålamod what so ever... Men nu! När våren börjar så smått kika fram bakom gardinen gör också tulpanerna det. Mitt grävande i jorden var inte lönlöst! Jag är jättenyfiken på vilka färger det är som gömmer sig där nere... det kommer nog fler rapporter :)


(Just nu ser den nästan lite obscen ut... jag hoppas att det blir bättre snart :))

Sen hade jag och Jonny det läskigaste man kan ha i fredags... PARMIDDAG! Fruktansvärt otäckt!!!
Men det var mest trevligt faktiskt. Mina goda vänner Jim och Jenny var här och vi hade väldigt trevligt. Av dem fick jag också födelsedagspresent i förskott. Det bästa man kan få: Presentkort på böcker!
Åååååh, vad jag ska köpa böcker, för de hade ju verkligen inte snålat med summan... Däremot så är ju jag ganska snål så jag kommer att kunna få ut massor av det där presentkortet :) TACK TACK TACK TACK

Jag avslutar inlägget med en typisk början-på-våren-bild. En solkatt.


Pixie ligger och njuter av det lilla solsken som ibland tittar fram. Jag rekommenderar alla att göra det samma. Försök ladda batterierna när ni kan. Ta vara på solljuset.

Kom precis hem efter att ha sett filmen Baader - Meinhof Complex och är berörd. Jag vill väldigt väldigt gärna veta vad någon som fanns och minns hur det var då tycker om filmen. Vad får man som dåvarande åskådare för bild av filmen?

Jag personligen som varken fanns eller minns blev fascinerad av hur häftig filmen var. Inte häftig på pang-pang sättet utan på det sätt att jag i början av filmen satt och önskade att jag var mer politiskt aktiv och kanske t.o.m lite civil olydnad skulle vara trevligt och på sin plats, men när filmen kommit en bit längre börjar jag byta sida... När filmen var slut ville jag inte alls hålla på med civil olydnad längre. Det tyckte jag var häftigt.

Det är intressant hur kampen helt plötsligt tar över. Kampen blir viktigare än det man faktiskt kämpar för.

Jag som ganska nyligen skrev en uppsats om civil olydnad känner mig helt plötsligt väldigt kluven. Civil olydnad ser jag som något relativt positivt men var går gränsen mellan civil olydnad och våld?

I min uppsats tog jag Sufragetterna som ett bra exempel på civil olydnad. En civil olydnad jag personligen är tacksam för att den genomfördes. Jag citerade även en av deras ledare som sa: "We do not want to be law breakers, we want to be law makers." Men är det rätt? Sufragetterna slogs för något som jag håller med om, är det därför det är rätt?

Var går gränsen? Vem är frihetskämpe och vem är terrorist?

Det är ju en otroligt komplex fråga som är värd att fundera över. Jag tror inte det finns några enkla svar men det är som sagt värt att tänka på...

Se filmen och fundera.

Hittade precis världens schysstaste butik! Jag vill köpa köpa köpa köpa köpa köpa köpa men eftersom jag är sjuuukt fattig så länkar jag till butiken så kanske någon annan kan köpa saker... Jag unnar er det! Köp för glatta livet! Handla!

www.hallongrottan.com

Jag sitter och läser en massa om mitt eget namn. Det är ganska roligt faktiskt. Mitt kära namn har inte legat på top 100 sedan 2003 och då låg det på 86e plats. Det finns 11239 kvinnor och 1 man som delar detta namn. Här i Östergötland är vi 506 stycken och i Linköping 167.

Hej hej till alla Ellinorar där ute! Och ett speciellt hej till mannen, håll fanan högt!

Fick en länk skickad till mig av en viss Hello E och var ju givetvis tvungen att dela med mig. This is sweet!

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4232523.ab

jaaa. kanske är det så att kloackan är mitt i natten

jaaa... kanske ärdet så att kag är lite full...

jaa kanske är det såatt mia humor inte är på topp...

men ändock.

http://se.youtube.com/watch?v=8MMc3f588yc

å han rappar!
http://se.youtube.com/watch?v=5PsnxDQvQpw

del 2
http://se.youtube.com/watch?v=GmG4X9PGOXs

och hädar!
http://se.youtube.com/watch?v=Qapa7Xv4H-M

Min vanliga vanliga lördag började runt 10.20, jag tog lite sovmorgon. Klockan blev sen 11 och då gjorde jag det här:


Jag stickade lite på min socka i väntan på att klockan skulle gå och vi skulle hem till mina päron

klockan 12

testade jag att göra inbakade flätor på mig själv...

klockan 13


var det glögg och pepparkaka hos päron

klockan 14


hade vi ätit upp maten... paj

klockan 15


diskuterades arbetslöshet och A-kassa hejvilt med släkting

klockan 16

var det fika och
klockan 17


väntade vi på bussen som skulle ta oss hem...

vid 18.00


läste jag, Across the Nightingale Floor...

runt 19.00


kollade jag vad Sam Bo höll på med vid datorn
och vid 20.00


fick jag sitta vid datorn... jag facebookade.

sen vid klockan 21 så


stickade jag lite till på min socka... och vid 22


läste jag om knarkare på expressen.se

sen var det dags att gå ner på stan och vid 23


var det öl i goda vänners lag.. och där satt vi ett tag

24.00


01.00


nu stängde haket och vi var tvugna att flytta oss... vi gick hem till oss

02.00


och hade trevligt...

03.00


vid 04.00 slutar min dag



då var det dags att sova...

Ja som sagt så var ju inte ALLT i Dalarna skit. Det kanske låter otroligt men det är faktiskt sant. Två riktigt bra saker hände i Dalarna.

Riktigt bra sak nummer ett:



Jag fick ett par JÄTTEFINA vantar som Mor i huset hade stickat åt mig. Jag älskar dem! Som de flesta i min närhet vet så är jag något av ett Hello Kitty freak och detta fakta har nu även spritt sig till Dalarna. Sweet :)


Riktigt bra sak nummer två:

Mor i huset tog sig tiden att lära mig sticka sockor. Jag är ju en amatörmässig hobbystickare och har inte riktigt fattat hur man gör när man stickar med fyra stickor. Men NU:


Har jag äntligen stickat mitt första par sockor! De kanske inte är de vackraste sockorna i världen och de är inte riktigt lika stora men de är gjorda av mig :)

Jag är alldeles stolt över mig själv och väldigt tacksam till Mor i huset för att hon delade med sig av sin kunskap.

Det var de två saker som var bäst i Dalarna... Sen finns det ju två saker som gör vistelsen där lite enklare att klara av... utan dem hade det nog varit mycket värre än vad det faktiskt är.


Mysiga, söta, snälla Bobo och Lova.
Tack för att ni finns.

Ja och så bar det då av till Dalarna... När vi nästan r framme får jag informationen att det är 16 grader kallt. 16 grader! Vad faan... Jag som hatar kyla ska nu leva mitt ute i skogen i 16 gradig kyla. Skit tänker jag, men det var faktiskt inte så farligt som jag väntat för de hade faktiskt installerat värmepumpar så huset värmdes inte bara upp av kaminen i köket längre. Yay !,tänkte jag. Det enda problemet var ju bara att pumparna drog så mycket ström så varje gång vi lagade mat och använde ugnen så gick strömmen. Cirka en gång om dagen blev huset svart och Karl i huset gormade och tjatade om ampere hit och mätare dit. Själv fattade jag ingenting.

Det värsta med att vara i Dalarna är de invanda könsmönstren. Det går inte att värja sig från dem. Jag mår skitdåligt av det för jag kan inte vara mig själv. Könsmönstrena är så pass starka att det bara är att foga sig in i mallen, och det får mig att må piss. Som tur var hade jag laddat Mp3spelaren med ååå tjejer-skivan så jag fick min feminism genom musiken och kunde ha min egen lilla mentala kamp mot skiten.
 
Jag kan egentligen inte beskriva på vilket sätt de gamla könsrollerna existerar där ute i skogen för tecknen är så subtila och många att det är ett way of life som är oifrågasatt. Små detaljer i en konstant ström gör att det inte finns något sätt att försvara sig eller mota bort det. Det enda man kan göra är att ruta in sig i livet som det är där. Kvinnorna i köket, männen framför tv:n och allt måste kontrolleras (helst av männen) och vändas och vridas på tusen gånger.

Men det absolut värsta när vi är där uppe måste ju förresten vara att alla de saker som jag ogillar hos Sam Bo blir mycket mycket värre. Inte nog med att Sam blir "mer sån" än vanligt utan ALLA i hans familj har dessa sidor. Det är så otroligt mycket snack och så vansinnigt lite verkstad. Att ta sig in till byn för att handla måste först diskuteras fyra-fem gånger och när man då har bestämt att man SKA åka, då ska det förberedas och eventuellt diskuteras några gånger till, bara för att vara på den säkra sidan. Om man bestämmer att man ska åka vid tio-tiden så kommer man iväg vid tre, halv fyra. JAG BLIR TOKIG!!!!

Men allt var inte dåligt där uppe... mer om de bra sakerna imorgon... Wait for Dalarna pt 3.

När vi skulle åka så var jag tvungen att ta ett kort på Linköpings tågstation. Där fanns en ensam strumpa och jag tycker alltid att ensamma strumpor på marken är så vansinnigt roliga, för vem tappar en strumpa liksom? Hur tappar man en strumpa utan att märka det? Man måste ju först tappa skon och sen strumpan... sjukt roligt i alla fall.


Men när jag satt där och tittade på den ensamma strumpan blev jag helt plötsligt vemodig. Den bara låg där, ensam, bortglömd och tappad.

Det kändes så sorgligt på något sätt. Den var ensam i hela världen och alla människor bara gick förbi. Den ensamma strumpan var liksom inte värd något längre. Den var någons värme och skydd innan den blev tappad men nu var den bara värdelös. Allt kändes väldigt vemodigt och jag ville dela med mig av det. Titta på bilden och spela musiken så får du kanske kanske samma känsla som jag fick.




Soundtrack till strumpan: http://www.youtube.com/watch?v=EcNN5SEb-Kg

Jag är i Dalarna. Mitt i skogen. Bredvid Siljan. I will tell you all about it när jag kommer hem. Hem till civilisationen. Snart så...

Jag har aldrig sett mig själv som en positiv människa men jag har börjat inse att jag är väldigt positiv... Det finns så många människor runt omkring mig som är negativa nämligen och det har gjort att jag insett min egen postiva inställning...

Helt sjukt egentligen... Positiv och mitt namn passar liksom inte riktigt ihop i mitt huvud, men jag har märkt av att jag stör mig på och blir väldigt ledsen av att folk runt omkring mig är negativa.
Jag är lite av en idéspruta både i mitt jobb och hemmavid och jag är väldigt positiv till att prova nya saker och försöka förändra saker runt omkring mig, men ingen hänger på!

Jag vill utvecklas och utveckla men alla bara är negativa och tråkiga. Mr. Negative igår var skittråkig! Gnäll gnäll hela tiden på allt och alla. Jag blir så jävla trött! Sluta gnälla och vara så jävla negativ!

Likadant med Sam Bo. Han kan också vara så jävla negativ och tråkig ibland att jag bara kräks! Jag vill verkligen fortsätta vara positiv och prova nya saker men jag vet inte hur länge jag orkar hålla på när jag aldrig får något gensvar.

Jag är inte nöjd med att ha ett liv som ser likadant ut hela tiden. Jag vill prova nya saker, jag vill upptäcka saker som jag inte visste fanns, jag vill skaffa nya vänner och nya hobbyer. Jag vill prova nya maträtter och upptäcka världen. Kan inte någon följa med? Jag vill inte göra det ensam...

Mitt råd till alla inför 2009:
SLUTA GNÄLLA OCH FÖRSÖK GÖRA NÅGOT NYTT OCH SPÄNNANDE MED DITT LIV!